Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion?

Svensk Maffia – En kartläggning av de kriminella gängen

En ny form av organiserad brottslighet har på allvar etablerat sig i Sverige under de senaste decennierna. Och det är just detta som journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson skickligt skildrar i sin bok Svensk Maffia. Boken redogör för de organiserade kriminella nätverken, hur de växt fram och etablerat sig i det svenska samhället. Vittnen tystas, åklagare hotas och avhopp ses i många fall som en dödssynd. I boken får vi följa de transnationella mc-organisationerna, etniska kriminella nätverk och gäng som bildats i såväl problemområden som på anstalter runt om i landet. Wierup och Larsson har arbetat med ett omfattande material, intervjuat flera människor och på djupet trängt ner i de kriminella organisationerna för att ge den mycket informativa sammanfattning av den organiserade brottsligheten som Svensk Maffia är.

I boken skildras de olika gängens kopplingar till varandra och gängrelaterat våld som de olika grupperna utfört för att vinna såväl ekonomisk som territoriell makt. I boken skildras hur organisationerna är uppbyggda, vilka regler som finns och hur interna straffskalor tillämpas på de medlemmar som inte följer dem. Organisationer där samhällets lagar inte gäller. Den ger också en nyanserad bild av den problematik som finns i att unga arga män utan framtidstro plötsligt kan få pengar och makt genom att gå med i ett kriminellt nätverk.

Svensk Maffia är välskriven utan direkta skönlitterära inslag. Avsaknaden av skönlitterära inslag är dock något som inte alls påverkar bokens läsvärde. Den skildrar och belyser ett uppenbart samhällsproblem på ett mycket informativt och väl genomarbetat sätt. Och de beskrivningar av händelser som sker i den kriminella världen behöver knappast kryddas för att de både ska vara spännande och skrämmande. Därför tror jag inte heller att författarna har tummat på sanningshalten eller målat upp bilder som inte stämmer. Och sanningshalten tror jag inte heller påverkats av att arbetet är publicerat i bokform. Andra publiceringsformer känns helt enkelt svåra för ett så pass omfattande material som Wierup och Larsson arbetat fram.

Författarna utsätter sig också för uppenbara risker om de skulle välja att tänja på sanningsgränserna. Med tanke på det som avhandlas i boken har de redan utsatt sig för en tillräcklig risk. Och jag tror inte deras uppsåt har varit att göra sig mer ovän med de arga pojkarna än de redan gjort. Jag hörde någonstans att de blivit hotade för sitt arbete, bland annat via sajten Flashback.

Med tanke på new journalism tycker jag att det är ett intressant och meningsfullt sätt att bedriva journalistik. Dock tycker jag arbetet ska genomsyras av sanning, objektivitet och etik. Precis som all annan gammal hederlig journalistik. Behovet av att beskriva lite mer målande och ibland krydda till texten lite ser jag dock som en förutsättning för att göra ett material mer läsvärt. Det är okej så länge det inte går ut över sanningen. Svensk Maffia är läsvärd. Köp eller låna.